(Ursäkta att jag stör)
Vill bara säga som en sista grej att du skulle kunna kika in på nya bloggen istället för att fortsätta nörda denna...(?)
Jag kan inte längre tillfredställa dina behov och säger farväl.
Jag säger adjö.
Låter denna ligga och mögla ett tag eller för alltid.
Jag har lagt ner alltför mycket tid på detta slöseri.
Kommer förmodligen eller självklart att börja skriva igen någon gång eller nu genast på något nytt och förhoppningsvis men tveksamt mer intressant. I'll let you know.
Säger adjö med denna låt eftersom att jag just återfunnit Håkan för sjuttioelfte gången och för att jag trots allt namngett denna blogg efter honom...
Den ger mig en speciell känsla som jag missbrukade och inte har kännt sedan 2 år tillbaka.
Men nu kände jag den igen. Vet inte om jag vill gråta eller le, det går inte att beskriva.
Ibland vill jag bara hosta upp all ilska och kasta den på någon.
Trots att helgen har varit oväntat trevlig med ovanligt folk!
Finfinfin häst har jag, men vad är det för tröst när jag aldrig tar mig dit eller har tid?
Jävla skitstrulliv.
Jävla äckel, sjukt fattigt.
Ssssssccccchhhh annars får ju hela Skellefteå veta...
Hehe du får klura och sen fråga mig irl...
Spännande, spännande jag kan knappt hålla fingrarna i styr...
Heheheheh
Så tuff skulle man vara hörrudu!
Pappa är på väg till syster och jag är på väg mot ingenting.
Eller kanske något, jag tror att all ilska jag upplever för tillfället är övergående. Eller jag hoppas det för annars måste jag hata mest i världen. Fast hata är ett starkt ord, snarade irrititera mig på allt i världen. Men det har jag tidigare nämnt och jag är en mycket irriterad/irriterande person och du får själv välja vilket.
Jag ser på mig själv och inser att jag har mittbena. Intressant, kanske inte så fagert men ibland ska man se ut såhär också. Ska kanske våga mig till musikarna i sunnanå ikväll, får väll se, hoppas!
Jag känner mig så mycket gladare än vad jag gjort de senaste inläggen, måste vara att min sömnlöshet äntligen försvunnit!!!! Ünderbart, jag känner mig som en ny person! Ska sova resten av livet, vilken underbar känsla! Helt fantastiskt!
Ungefär sådär glad, tur att hähnibähni alltid är glad och kan visa mina känslor!
Sätt upp mål och uppnå dem, precis som Edith!
Gud, helt plötsligt inser jag varför jag inte platsar i min klass' intellekt, det skrivs dikter hit och dit men ingen så fager som denna. Underbart, made my day!
Jag ska lära mig att måla med ord, pensel och piano (det svåraste blir pianot tror jag, jag vill bara slå ner det, varför låter det förjävligt?).
Och om inte denna bild är intressant så vet jag inte vad, tycker om när slumpen ger en spännande ting!
På tiden att sanningen kommer fram. Kallar du det vackert så är du blind.
Skulle vilja vara intressant och ha något vettigt att säga. Men det vore jobbigt att ha så mycket att skriva och jag tycker ändå om det mesta just nu. Eller nej egentligen inte, men det beror på sömnbrist och näsblod.
Jag skulle vilja bo på landet och äga två hästar en hund och en katt. Och gå något annat än samhälls, just nu vill jag falla ner i en sjukhussäng med ett brutet ben eller något så jag skulle ha en giltig ursäkt att komma ifrån.
Jag självplågade mig själv igår, helt sjukt egentligen, jag tänkte inte ens på det då, men kom på det idag. Så här var det (bara för att jag inte har något bättre att säga), klockan var väll runt 02.30 och jag kunde omöjligt sova. Sen känner jag ett senadrag krypa upp längst vänstra vaden. Min första instinkt är att sträcka ut benet så att smärtan går över. MEN SÅ hör jag mig själv tänka "Va fan, jag förtjänar lite smärta" och jag låter smärtan komma! Jag insåg alltså inte att jag tänkte detta då utan förstod det först idag strax innan lunch. Det börjar med senadrag, vem vet var det slutar? Nej okej, jag är rädd för blod och inte självmordsbenägen så det är nog lungt. Men ändå, jag skrämmer mig själv lite.
Och varför berättade jag det där? Sjukt onödigt. 
Sorgligt risig bild. Men jag hittar aldrig en mer passande; sömnlös, alldeles tårögd och bitter, en bild säger mer än tusen ord sägs det, och jag tror det är sant.
Är det någon som gett mig knark eller bör jag besöka en doktor?
Helt otroligt och fantastiskt, hissen, trappan, idioten, you name it!
Jag blödde näsblod och var allmänt överpeppad.
Nu är jag alldeles utpumpad och vill mest bara sova. Men när jag blundar och tänker sova så verkar jag inte vilja det längre för så tittar mina ögon igen och så är jag alldeles klarvaken. Bläh jag vill inte ha engelskaprov imorgon, jag hittar varken något papper eller min bok. Aasa måste hata mig.
Glad så det hoppar om det, varför är jag inte det hemma? Stackars mamma och pappa.
("Det här måste vara den värsta mensvärken i hela mitt 44 åriga liv" stämmer på något sätt in i verkligheten också.)
Klart och oklart, min gitarr förlorade just en sträng.
Kan tydligen inte sova tillräckligt.
Har sovit sedan jag kom hem och vill gå och lägga mig igen? Kanske inte fantastiskt.
Orkar inte leta upp någon fantastisk och meningslös bild trots att jag har typ 1000 i huvudet.
Lev med det. Åååååååååh slummerslummer godnatt. Och klockan är inte ens 10 ännu?
Har kommit fram till att jag har universums tråkigaste blogg. Ta bort helvettet någon gång!
Jag stampar och skriker men får inte ut någon ilska.
Stackars lilla vän, varför dör allt ifrån mig?
Nu kommer du inte att dö av detta men om du blir dålig länge så gör jag det.
Nej, nej, NEJ!
Nu får det vara nog.
Och varför tror jag fortfarande att Ottey ligger i korgen och sover?
Jag gick ut och halkade på rumpan. Så jag gick in igen.
Men de är alltför fagra, du får vänta med spänning.
Åh pisspisspiss tråkig dag! Sjuk och uttråkad. Lat och sugen på något sött.
Tur att Johanna fångar allt som kommer flygande/fallande mot henne för jag orkar typ inte stå något mer.
Ska sluta tänka varför. Sjukt onödigt slöseri med kraft och energi. Hjärnan är ett onödigt påhitt.
TAKE THAT!
Regler
Länka den som har utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg
Berätta 7 saker om dig själv både alldagliga och knäppa
Utmana 7 stycken i slutet av detta inlägg genom att nämna deras namn och länka till dem. Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar hos dem.
1. Jag har en fruktansvärd fotfobi men det går relativt bra så länge sockarna är på och fötterna på ett visst avstånd. Jag tänker dock INTE amputera något.
2. Jag ljuger ofta för mig själv för att slippa ha dåligt samvete.
3. Jag attraheras av magar, vältränade som otränade, dock endast till vissa gränser, det finns magar som även jag äcklas av...
4. Jag smetar ut äcklig mat på tallriken ifall jag inte vill äta upp den, återigen något som jag ljuger för mig själv om för att hålla mitt samvete tyst.
5. Jag anser att jag inte är tillräckligt ärlig och skulle egentligen vilja säga allt som kommer upp i huvudet.
6. Jag är sjukt, sjukt oteknisk men brukar låtsas veta ändå...
7. Jag irriterar mig mycket lätt på personer och gnäller extremt mycket.
Jag utmanar: Angie, Edith, Amanda-Mu, Julia, Marta (om hon nu skulle kunna ta bort sitt luriga lösenord!!!), Johanna och Ellen(Lurigt för du kan inte veta helt säkert vilken Ellen jag menar! )
Sehr spännande don't you think?
"Ge dig annars gör jag ditt hår till en paaahll!"
Klähwer, resultatet:
Tillbaka från huvudstaden med en lite större garderob.
Och en större världsvana.
Och flygvana.
Och bildförråd inom en snar framtid hoppas jag(?!)
Jag och Johanna ser ut att vara 19 år. Minst. Säger försäljare. Jävla smörare.
Allt blev lite dystrare nu när jag kom hem till ett mindre glädjefyllt besked.
Men övriga veckan har varit på topp!
Jag vill tillbaka nu och sen aldrig återvända. Till festen mittemot. Till Björn Gustafssons lägenhet(Anders granne, möjligvis/troligtvis/absolut). Till allt annat spännande och stressigt. Till caféet vid t-banan. Mums.
Jävla bajsskola.
Rock away.
Älskade, älskade hund!
Så tomt, så tomt vad ska jag nu ta mig till...
Helt fantastisk och underbar, jag vill gråta bara på din hals. Men nej, aldrig mer.
Huvudstaden informerar:
Vi Skelleftebor är extremt trevliga och älskade av alla, vi sprider vårat lugn och vår glädje till förbipasserande. Det behövs i denna stressade stad. Anders är en mycket givmild man. Som tomten. Fast hela året om. KANON!
Jag spenderar massvis med pengar och köper mindre nödvändiga ting. Johanna spenderar mindre pengar och köper endast det som hon verkligen behövt, dvs exakt likadana byxor som hon har på sig. Fast utan hål. Men hon ska allt slösa imorgon hon också!
Idag har vi fikat på 2 fik, direkt efter varandra. Bara det ena var trevligt och dit vill vi återvända. Imorgon.
Johanna får sms hela tiden och är populär. Jag får inga sms och är opopulär. Eller heter det impopulär? Jag har ingen aning, men jag har iallafall inte gratis sms.
Ha ett fortsatt trevligt liv, det ska jag ha här borta i stress-staden. Mmmmmm fika.
Auf wiedersehen!
Och njet som Johanna vill hälsa, fast det har inget med något att göra.
Jag är stolt över dig om du orkat läsa hela detta inlägg som jag smygskrivit på Anders dator, det är långt och har inga bilder. Johannas kamera fungerar relativt dåligt. Hej då.
