Jag vill inte gå på återträff och återträffa dig.
Sen funderar jag på att ta med mig någon och se batman tonight , skulle vara rätt nice, men vi får väll se!
Varför går jag ut, jag vill bara komma in, vill inte krypa hem igen.
Hjälp vad blek jag var i vintras, som ett spöke, hoppas att denna vinter inte gör sig lika synlig på mig... Och ja, jag pratar om vintern trots att det fortfarande är sommar men säg inte att inte du har tänkt på det?
Jag gjorde upp en eld till dig och nu brinner hela skogen.
AAAH ilskan bränner! Och egentligen vet jag inte på vad, det skulle möjligtvis bara kunna vara pms-drag men jag tvivlar. Jag insåg just att jag gjort ett inlägg och min häst. Är det seriöst det enda i mitt liv som betyder något för tillfället? Jag spenderar knappast någon tid alls med mina kära gamla vänner och det känns som om jag inte vet vad som händer omkring mig! Har jag på riktigt gått in i en hästbubbla och blivit precis som så många andra patetiska flickor med detta intresse? (Inget illa menat, det är olika från person till person men du vet mycket väl vad jag menar.)
Jag har dessutom tappat all koll på mina pengar och vet inte när jag ska fara till Stockholm, med Julia eller till Globen med mamma. Min mor har nämligen givit mig förtroende och ekonomi till en resa till Stockholm men jag får själv välja med vem och det känns som om hela världen vänt sig ut och in för det kan omöjligt vara min mamma som sagt detta. Är det möjligtvis bara en illusion i mitt huvud? Tanken är inte omöjlig, jag får fundera vidare på detta. (Fick dock min lön idag och överväger att köpa ny mobil för pengarna istället...
)
Jag känner så även att mitt glada sommarhumör kan få sig en snabb vändning, dels för att hösten närmar sig , vilket jag på något vis längtar efter, och dels för att jag tecknar! Det är sällan pennor närmar sig mina händer för att få ut något på ett blankt blad, men mitt hitintills så tomma block fylls nu , sida för sida, med bilder på bisarra ting. Jag lyssnar även på familjen för tillfället vilket är extremt ovanligt för att vara mig, men desto trevligare. Och jag längtar så efter min gitarr som så troget står hos Johanna och bara väntar på att jag ska komma och hämta honom. -Jag kommer jag lovar! 
All I see is what's in front of me, and that's you.
Jag har just insett hur oerhört mycket jag älskar Vinjett. Varje dag kommer jag hem förbannad som få för att han bara bråkar konstant men idag när jag träffade honom för första gången på nästan tre veckor kunde jag omöjligt sluta le. Han är trots otaliga missöden det bästa jag har och den som jag kan krama om precis hur mycket jag vill.
Idag när jag och min mor red ut på de öppna vidderna i den kyliga blåsten och Vinjett roade sig med att ställa sig på bakbenen och backa ned i diken förstod jag vilket helvete det kommer att bli att reda ut honom efter att min syster och mor tagit hand om honom medan jag jobbat i burvik, men det slog mig även att jag är den ende som kan fixa till honom, vilket gav mig en liten pepp.
The worst combination of addictions.
Hjälp ? Min hjärna ger mig kortslutning och jag lyssnar på musik som ej nått mitt öra på minst ett år.
It's far from okay but your'e not the only one.
There's no longer no use for me to try.
Håna mig inte, min fantasi börjar ta slut, vem vet, det kanske blir trevligt?