Spring till världens ände, sov nu, jag hoppas du springer länge.
Hur som haver så har jag spenderat denna dag klingkandes på min fina gura, främst "Vaggvisa för de flyktbenägna" och "Brännö serenad" så jag är alldeles gråtmild, en effekt som dessa låtar har på mig. Det är dock sannerligen inte min sångröst som tvingat tårkanalerna till arbete, den skulle behöva lite finjustering...
Himlar och pannkaka vad jag saknar att ha någon att pussa på.
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.
Ytlighet är en dygd.
(Och som Marta noterade var också hon med denna kväll! )
Lady lights a cigarett, puffs away, no regrets, takes a look around no regrets, no regrets.
Jag är full av regrets. Eller jag vet inte riktigt om jag är det egentligen, mitt huvud är så trött att det bara snurrar hejvilt. Jag vill verkligen bara sova och klockan är inte ens 19.00 ännu. Är det möjligt att jag redan efter tre dagar blivit utarbetad? Tror nog inte det, men jag vill verkligen bara sova.
Lunchade med Amanda-My och Julia på Dallas under mitt 3 timmars hål denna fantastiska dag. Efter idrotten som slutade strax innan 16.00 var jag så slut att jag bestämde mig för att dra mig hemåt och duscha hemma istället. Usch säger jag bara. Men det funkade, jag somnade inte i bussen trots otaliga ögonblick med rogivande rysningar från moneybrother. När jag sedan kom hem somnade jag för andra dagen i rad på golvet i mitt rum utan att ens hunnit in i duschen! Sedan blev det en oerhört lång och varm dusch men jag är lika trött ändå.
Gud i himlarna Marie-Louise, när slutar skolan?
(HAHAHA, det sorgligaste av allt är att jag nu sett ett avsnitt av "Rent hus" ! Jag får ju skärpa mig.)
I don't dare leaving the telephone.
Det känns verkligen som om jag väntar på något men jag vet inte vad, någon annan som vet? Nej jag förstod nästan det.
What's sad about love; Eventually it'll break your heart.
En liten pojke i för stora skor säger "Ah, jag ska nog lyckas!"
Jag önskar att jag skulle kunna göra så, men tyvärr inte. Jag kan ännu inte intala mig själv sådant, men jag jobbar på det. Jag har fortfarande inte funnit någon ork att socialisera mig! Den saknas, tänk om den aldrig kommer? Jag köpte idag ett "10-i-ett"- block till skolan och är överlycklig för det. Hur pluggig kan man vara, jag skulle lika gärna kunna vara naturare. Men vad gör det mig, det är nog bara positivt, det kanske är mitt sanna jag. Och egentligen, varför skulle samhälls vara mindre pluggigt än natur, jag tror att jag intalar mig själv att de konstiga illusionerna som ploppar upp i mitt huvud egentligen stämmer. Och jag skrämmer mig själv med mina fördomar, jag borde sluta se folk för dess utseende och istället bara prata med dem. Jag finner mig själv ofta funderandes på lite djupare tankar och tror då själv att jag är en relativt djup person men inser snabbt att jag är en av de mest ytliga personer i min omgivning. Jag spenderar inte lång tid i ett rum innan jag bildat en uppfattning om varje person där, jag ändrar givetvis nästan alltid uppfattning efter en tid, men drar mig ofta undan från vissa personer så länge som möjligt. Eller, nej jag vet inte, det kanske var överdrivet, jag är nog inte så väldigt mycket värre än alla andra. Men jag bryr mig nog lite för mycket om vad folk tror om mig, det kanske är därför jag drar mig undan, för att inte verka som de som jag anser "annorlunda" eller överdrivna. Det får jag allt ta och sluta upp med!
Jag drömmer om att vara älskad men när jag är det vill jag inte vara det. Kanske vill jag bara ha uppskattning. Kanske vill jag bara ha något annorlunda. Kanske vet jag redan vad jag vill ha men är för feg för att ta det. Kanske räcker då inget annat till. Kanske är det omöjligt för mig att nöja mig med något relativt. Kanske är jag då redan förlorad.
Där kände jag mig som en förvirrad själ (och återigen kan jag inte bara lämna det sådär för då oroar jag mig för att du ska bilda fel uppfattning av mig?!), men jag tror att det är befriande på något sätt att skriva ned en del av vad man tänker, då kan man släppa det och tänka på något som ger något istället, typ mat och musik och fika och kaffe.
Sen kom jag på en sak, jag förklarar bara vad jag gör, då är jag väll ändå mig själv, det kan inte bara vara för att jag är ytlig eller? Jag är nog inte så ytlig ändå, jag kanske bara är lite övertydlig och smått fjortisaktig.
Jag jobbar på det, och det är inte för att jag vill förändra mig själv, det är för att jag vill bli en bättre människa så att jag kan sprida glädje och självförtroende till resten av befolkningen och så att jag kommer till någon vacker plats när jag dör.
(Hjälp, jag kommer att bli politiker.) (och hjälp igen, kan jag inte sluta störa mig på mig själv?!)
Vi skulle stjäla allt och slänga bort det igen. Nu finns det inget värt att stjäla.
Djupa tankar åsido, jag spenderade denna kväll med Josse, Marta, Amanda-My och Johanna, även ett antal snickerskakor och scones fick hänga med. Jag och Johanna försökte oss på konsten att låta jätteglad utan att le och jag kan informera dig om att det är fullkomligt omöjligt. Då har du lärt dig något även idag.
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.
Första dagen på tre kommande år. Det är så regnigt och blött att jag inte ens kan förklara, jag skakar fortfarande av kyla. Nåja, nu är första dagen avklarad, 1035 kvar. Jag känner mig som en jävla eftersläntare, vill inte sitta själv, vill inte heller vara en börda. Men av någon anledning orkar jag inte engagera mig utan finns som bara där och är tyst.
"Jag ger upp jag orkar inte bli besviken."
Varför inte stänga av solen fort för vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort mot dig.
Det har trots allt varit en oförglömlig sommar tack vare de fantastiska bekanta jag berikats med.
Jag har snart övergått helt till vinterhumör för jag känner nästan en tår tränga i ögat... Det tror jag dock berör på all djup musik jag lyssnar på och att de 10 skolåren jag spenderat med Marta Lund nu är helt slut och aldrig mer kommer tillbaka. Jag ser dig fortfarande sitta bredvid mig i skolbänken men jag antar att tiden är inne att glömma det. Tack för åren, du vågar inte krypa ur min bekantskap Marta!
Dagen har hur som helst spenderats med henne, först en promenad till stenarna under Sundgrundsbron (fast jag vet inte om den heter så, det lät bara mest vettigt) för att sola och därefter moppetur till alba för att köpa kulglass. Och ett kyligt dopp väntar mig nu. Fantastiskt!
Ni är fantastiska hela högen och ni betyder extremt mycket! Ni är värda allt ni kan få, ta för er.
So what can I do when I'm thinking of you?
Så nu är helgen i kåge uthärdad och likaså sommarlovet, en dag kvar.
Det blev trots allt en ganska trevlig utflykt till landet-där-inget-finns med Fredrick och Erik. Eller ja, Fredrick har ju alltid haft något fel i hjärnan men han är min kusin så jag är tvungen att tycka om honom. Min hand bränns fortfarande en aning efter brännästlorna han knuffade i mig i men det känns inte så mycket längre, det är mest bara för att jag vill ha sympati.
Denna kväll blev olidligt kall så jag drog mig hemmåt mycket tidigt, ca 23-23.30 ngn gång. Jag saknar Amanda-My jättemycket har jag upptäckt för jag vill prata om döden och hon är så bra. Med henne kan man prata om allt utan att bli ledsen och få en klump i magen.
Och vi är vackra även på morgonen.
Det som är skrivet är skrivet och livet är livet.
-Du kan få vem du vill och om du vägrar tro på det så har du mig, Håkan Hellström, alla andra fantastiska vänner du har och även Obelix. Tills du insett din yttre skönhet får du väll nöja dig med oss, men jag vet vad du kan få och det vet även alla andra i din omgivning. Ta åt dig nu! Och om du inte inser det snart så kommer jag personligen att ta tag i det och det vet jag mycket väl att du inte vill.
Och nu tog jag en riktigt gammal bild bara för att jag längtar tills ikväll då jag kan ta nya!
Dom har gått för att leva sina liv och Gud vet att jag måste leva mitt.
Jag bör dock poängtera att dessa bilder inte är från Martas egna galleri, men hennes smakade 20 ggr bättre än dessa ser ut, både kaffe och bakelse.
Men du sover ju du hör ju inte på!
Då var detta klargjort.
Och nu får Håkan en bild bara för att han är allt i en.
Kom igen, vi far hem jag är klar här.
Jag måste lära mig städa på en vecka! Jag är inte redo för svartmarknaden ännu. Det är mycket jag inte är redo för har jag upptäckt, på gott och ont. Nej bara ont egentligen. Misstolka om du så behagar. Jag vill på något sätt bara att allt ska fungera utan att jag behöver ta tag i det, men jag märker mer och mer att det är omöjligt. Och mitt kaffeberoende har nu satt igång for real, snart är mina tänder bruna som bajs. Åh, pain jag vill inte att det ska vara såhär! Jag vill leva på easy street resten av livet! Tänk så skönt det skulle vara, jag ska sluta oroa mig för "framtiden" och bara gör sådant som jag själv uppskattar. Fast det kommer inte ens att fungera i 5 minuter för nu ska jag äta och pappa har gjort en äckelfiskgratäng som jag inte vill äta men gör det ändå. Jag kanske bara ska börja tänka positivt istället.
Det kommer kanske inte alltid vara vi 2, bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Nu lovar du mig att ta det lungt på vägarna, för jag vill att ditt hjärta orkar slå länge!
(Och eftersom att min kamerastatus är på offline lånar jag denna ist.)
Jag vill känna pulsen av stan igen.
Utöver det så ska kusinen min (dvs Fredrick) följa till morfar på fredag så det kanske inte blir någon riktig skräckupplevelse trots allt. Fast vad vet jag , Fredrick och hästar har aldrig varit något vinnande koncept, vi får se hur det går.
(Och jag saknar lilleman, jävla förkylning, försvinn någon gång!!! )
När jag lika är igång kan jag ju dra upp att Håkan Hellström - "För sent för Edelweiss" och Familjen - "Det snurrar i min skalle" kom igår och lyckan är total. (Och jag vet, lite konstigt av mig att köpa familjen skivan men vad kan jag säga, jag ville ha den.) Min älgtavla har även nu fått sin inramning så den ska väll snart få sig en plats på väggen. Dessutom rensar jag ut mitt rum och det är inte mycket kvar längre. Jag ska göra om det så att det ej kommer att kännas igen, det med ny inredning och nya tapeter.
Jag har ingen ålder, jag har ingen ungdom.
Men jag säger grattis till dem ändå, här och nu och sedan på deras egna speciella dagar. De är älskade och behövda båda 2, tack för att ni existerar Marta och Angelina!
Du och jag hör hemma i ett rum med inga andra.
Att vara förkyld är typ på topp 10 värsta jag vet. Och på sommarn? Nej det är inget för mig.
Helvette vad jag vill träffa dig du andre sjuke! Jag saknar dig så grymt mkt kan du inte bara ringa så jag slipper göra det själv? Fast det skulle ifs bara vara dumt det är nog bäst så här ändå. Jag skapar mina egna problem och det är inte svårt att göra dem värre. Glöm det förresten, ring bara!
Dig håller jag jag kvar.It's getting darker and I know this time wasn't maid for us.
ÅH! Ligger hemma sjuk idag ?!! Har hostat så halsen blöder denna olycksaliga natt!
Det efter en trevlig kväll hos Josse med pyjamasfolk, Mycket trevligt. Min röst vägrade dock behålla normalt tonläge, det blev lite tonårspojke över det hela, men vad spelar det för roll? (När man ler när mobilen lyses upp av sms, kärlek till denna uppfinning, och kanske även till något/någon mer..?)
Välkommen hem älskling.
