Mamma den döde ser på mig. Men älskling, ingen har dött? Men om.
Jag var så ledsen imorse. Jag vet inte varför, kan vara för att jag läste lite ur min jättesorgliga bok innan jag gick och la mig igår + en möjligtvis inbillad fetdiss. Jag läste den jättesorgliga boken även imorse. Det är pinsamt att jag tycker den är sorglig för den är egentligen typ inte det, eller jo för den är sann. Och den handlar om hur den en kvinna älskar dör framför hennes ögon så jo, den är sorglig, jättesorglig. Jag halvgrinade till den idag men det var bara för att jag kände för det, och för att kvinnan skrev att han skulle dö typ en miljon gånger. Men jag är stenhård, nu ska jag bita ihop och få en relativt glad dag idag ändå , trots att det känns som allt annat än igår.
Skrattskrattskratt. Mamma sa en gång till mig att om man vill bli glad ska man fejkskratta tills man börjar skratta åt hur fult det låter. Det fungerar. 
Fake it 'til you make it.
Flyg lilla fjäril flyg, en dag kommer du krossas.(möjligtvis under Julias jacka?)
Jag saknar även Marta och Amanda typ så mycket som man kan sakna någon som bor i samma lilla ort.
Well it breaks my heart!
Hur som helst, en väldigt trevlig dag idag, jag fick veta att min tyskalärare trots allt inte hatar mig och inte är full av förutfattade meningar (pust!) , fick höra att jag bör sikta mot minst vg vilket är mer än jag tror att någon tyskalärare (förutom då Ärtan) skulle föreslå. Men, jag kanske inte är så dålig som jag tror trots allt! Fick avsluta våran musiklektion betydligt tidigare (som vanligt), så jag kilade in till stan med lite SP1a folk (dvs Josef, Simon och Isak) Och efter att Isak köpt sin notbok kilade vi upp och tog en fika på Wayne's (och Isak är ju smal som inte nöjer sig med en kaka utan trycker 2?). Mmmm mumma! + att pojken som jobbade var den som sjöng så vackert på båten i Burvik, men jag har mycket svårt att tro att han kände igen mig, det var dock trevligt att se någon som man bara kopplar till sommar.
Nu sitter jag här och tänker på min kära syster som far imorgon. Tack för allt du lämnar kvar till mig och ha det så oerhört trevligt i Spanien!
Mmmm nötter!
Shickaboooom jag gillar nötter och det vet Josse för hon fick se lite väl mycket av halvtuggade sådana idag på bussen. 
En del gör musik med toner i.
Åh, jag tänkte skriva allt om min dag idag men inser själv hur sjukt ointressant det är så jag låter bli. Tänkte bara berätta att wooken på ICA smakar prutt (det vill säga vitlök) och inget annat. Jag vill även berätta att jag tagit spruta idag, mot livmoderhalscancer. Petrus sparkade en död abborre i vattnet och den flöt inte upp så den var nog inte död... Eller jag vet inte men jag stod länge och väntade på den. Och jag hade bara en och en halv lektion idag. Sen var det inget mer jag hade på hjärtat och var det något du ville veta så kan du ju alltid pröva prata med mig för det tycker jag är väldigt trevligt.
OCH jag knipsade mitt lås idag, eller rättare sagt knipsade Janne mitt lås, men det är hur som helst i två delar nu. 
För ja, jag hade reservnyckeln på den vanliga och tappade bort den.
What's the use in trying?
Jag har bitit i det förgiftade äpplet och nu kan bara en kyss från en vacker prins rädda mig.
Usch vad deppigt det blev.
Det som är skrivet är skrivet och livet är livet.
Gå med strömmen. Att vara annorlunda. Så otroligt enkelt men förfärande omöjligt. Det luktar höst idag. Man går ut och solen lyser. Jag intalar mig själv att det är sommar. En illusion som jag inte längre kan bejaka. Den är första höstdagen idag. När solen lyser och det inte finns ett moln på himlen men det är kallt. Då är det höst. Det var det idag. Så det är höst. Jag ville inte tro på det. Alla jag mött idag har burit vinterjackor. Jag red ut i en tunn, tunn tröja. Jag ville tro att det var sommar. Jag gick mot strömmen. Jag var annorlunda. Det var otroligt enkelt, men sedan såg jag någon med t-shirt och insåg att jag inte var annorlunda. Jag såg på träden. Man skulle kunna kalla dem vackra. Men vackert är i åskådarens ögon. De är nu fylliga, man skulle kunna kalla dem feta, men man kallar dem vackra. Jag såg hur de börjar byta färg från vrålande grönt till något bleknande gulaktigt. Hur några träd redan är nakna, skelett, hur de har tappat all sin fyllighet och hur alla andra träd snart kommer att göra detsamma. Som människor. De vackra fylliga människorna blir tunna skelett, och någonstans ändrades det så man ej blev fyllig och vacker igen. Man blev ett vackert skelett. Så vad är då vackert? I åskådarens ögon? Nej, det är desamma för strömmen fortsätter och det är omöjligt att gå emot den. Jag kramade om min häst när jag red för jag höll på att förfrysa alla mina lemmar. Han stannade och solen lyste på oss. Då blev det sommar igen och gränsen mellan verklighet och dröm blev omöjlig att urskilja. Jag hörde att det var något vatten i närheten av oss och slog upp ögonen för att se vad det var. Men allt jag såg var vissnande blommor och gult gräs. Det luktade kallt, men runt omkring klippte människor gräsmattor, kanske även de i en illusion att sommaren är på väg tillbaka. Men det är den inte, för fåglarna som skriker som om det är det sista de ska göra här i livet är inte på väg tillbaka, de är på väg bort.
Jag erkänner, jag har inte överdrivet mycket att sysselsätta mig med. Men jag måste påpeka att The Application är något man skulle kunna namnge som bra.
Bang bang you're dead.
Jag kan lova att jag och Angelina kommer att ha det betydligt trevligare ikväll än någon som jag for a fact vet kommer att bli förgiftad och dö om denne inte bättrar sig (jag är inte den enda som kollat vad som finns på marknaden).
Rätt åt dig.
I have gathered all my feelings in a bottle in my eye, and now it's time to release them.
Vem hänger på och skriker någonstans ?
Hey Charlie go to hell.
Jag har en viss bekant som nu är död för mig.
Jag tror att de flesta kan ta sig en vild gissning, kanske bara tänka vem den själv hatar och anta att jag känner likadant för denne. Mitt tålamod ligger på gränsen till total kollaps och jag är förvånad att mina knytnävar inte mött denne någons ansikte far för hårt. Men det har de gjort en miljon gånger i mitt huvud, verkligeheten kan jag bara skratta åt för det är så patetiskt. Jag kan inte ens se någon ände på min ilska just nu. Den bara växer och växer, expanderar, precis som universum, eller som en muffin, och fortsätter den att svälla kommer reaktionen bli den samme som på muffinsen, explosion.
Aldrig mer falla ner, aldrig mer.
Jag tycker mighty synd om Angelina, bara så hon vet det.
Och jag längtar till på lördag, så egentligen skriker kanske morgondagen ja?
Morgondagen skriker nej.
Den här dagen har varit en med bestämdhet mindre bra dag (notera att jag skriver mindra bra och inte för jävla dålig som jag tyst kan erkänna att den var). Det började med att jag struntade i väckarklockan och försov mig sådär lagom länge så att man måste springa snabbt till bussen med platt risfishår. Därefter insåg jag att busskortet inte var någonstans att finna, jag letade febrilt på alla tänkbara busskortplatser, det vill säga överallt. Men nej, det återfanns ej innan jag hoppat av bussen framme i stan redo att möta nästa busschaufför med en lam ursäkt om strul med kort. Väl framme i skolan pekar hela SP1a bordet på mig och skrattar åt mitt "knullruffs" ? Jag vet inte vad det är för fel på dem men de är rätt bra ändå. Hur som haver så påminnde de mig om att idag var dagen då skolfotot ska förevigas. Yes, älskar att jag alltid lyckas vara så vacker på skolfotot. Jag råkade dessutom riva ner allt innehåll i mitt skåp tack vare all stress min långsamhet för med sig. Därefter matte, alltid lika kul. Sedan skolfoto där jag återigen satt ner, nejnejnej jag vill stå! Men icke, jag kan visst sjunka ihop hur mycket som helst utan att få stå. Jag ramlade nästan av pallen för jag råkade sätta mig för långt bak på porträttfotot, smått pinsamt men det överlevde jag. Lite senare under dagen tog jag och mina tyskkunniga vänner plats i språksalen och jag fick patetiskt nog höra min egen söst för "första" gången. Jag säger bara tack till alla er som spenderar tid med mig även efter att ni hört min röst. Vid skolans slut hade jag alltså synundersökning på gång (jag träffade förresten Marta och Evo och de är prima prima skinka, mmmm) och resultatet var en utskällning och inom snar framtid glasögon, någon måste hjälpa mig att hitta bågar?!
Mindre peppad på rubbet.Sov lille klumpeduns, sov nu sött.
Det är skolfotografering imorgon. Jag hånskrattar åt mig själv. Men det är bra, så länge jag skrattar med mig är det okej. Jisses amalia jag har konstiga tankar i huvudet, kan det var att jag försöker hålla mig så lugn på skolan att jag rent inte kan behärska mig längre? Det återstår att se. Eller va, det gör det väll inte alls det? Det förblir nog en fråga att klura på, men klura inte, gå och lägg dig och sov istället, det är så skönt och då kan du drömma behagliga drömmar, precis som jag.
Och jag vill bara lätt påpeka att Julias singelliv lever loppan. Så även att mitt inte gör det. Eller?Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat, du är värd mer än allt fåglarna samlat.
Nej nu släpper jag det, Lisa har tatt hem tapeter från jobbet för att jag ska välja vad jag ska ta till rummet, jag tror jag bestämt mig, men det kändes så jobbigt att ta kort, jag orkar inte. Vi får väll se resultatet sedan. Men nu laggar datorn tyvärr sönder. Jävla tangentbord.
Förväntar mig något av dig utan att ge något själv.
Och mamma köpte tuggummi till mig idag, jag har minsann sparat pengar idag!
Am I crying, I just can't see through all the rain.
Jag missade idag en 4 timmars sovmorgon tack så jävla mycket för att ni hörde av er?!?!!
Specialidrotten kan skjuta sig.
Nu har jag fått nog!
Det är så fint här.
Make your mind up. I'll be down, far as can be, up until then.
Jag är så peppad att jag inte kan sitta still så blir det ett nej kan jag då nöja mig med att mitt vanliga stillsamma jag är tillbaka. (Se där, positivt tänkande, jag bättrar mig!)
Häll ut havet ända bort till horisonten.
Jag vill inget säga till någon för säger man något blir det verklighet och inget som är verkligt varar för alltid men allt i fantasin finns så länge man behagar. Jag har inget som jag tänker på för jämnan men när jag tänker på något så tänker jag på det och då finns det inget som kan stoppa mig. Jag ska inte låta mig stoppas och jag står på två egna långa ben och de gör för det mesta som jag säger. Jag har ett bra liv och jag trivs bra med det. Jag har inget att klaga på och nu ska jag låta världen se mig. Jag är jag och jag tänker inget mer säga för min hjärna lämnar resten oskrivet.
Jag lämnar det negativa bakom mig och tar fram allt glatt!
Tack och lov för min fina gitarr, den är bland det bästa på denna jord!Lisa, du får en alldeles egen rubrik.
Syster Lisa har så vackert förevigat oss och du kan ej neka att vi är fagra
