Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.
Första dagen på tre kommande år. Det är så regnigt och blött att jag inte ens kan förklara, jag skakar fortfarande av kyla. Nåja, nu är första dagen avklarad, 1035 kvar. Jag känner mig som en jävla eftersläntare, vill inte sitta själv, vill inte heller vara en börda. Men av någon anledning orkar jag inte engagera mig utan finns som bara där och är tyst.
"Jag ger upp jag orkar inte bli besviken."
Kommentarer
Trackback
