Det som är skrivet är skrivet och livet är livet.
Gå med strömmen. Att vara annorlunda. Så otroligt enkelt men förfärande omöjligt. Det luktar höst idag. Man går ut och solen lyser. Jag intalar mig själv att det är sommar. En illusion som jag inte längre kan bejaka. Den är första höstdagen idag. När solen lyser och det inte finns ett moln på himlen men det är kallt. Då är det höst. Det var det idag. Så det är höst. Jag ville inte tro på det. Alla jag mött idag har burit vinterjackor. Jag red ut i en tunn, tunn tröja. Jag ville tro att det var sommar. Jag gick mot strömmen. Jag var annorlunda. Det var otroligt enkelt, men sedan såg jag någon med t-shirt och insåg att jag inte var annorlunda. Jag såg på träden. Man skulle kunna kalla dem vackra. Men vackert är i åskådarens ögon. De är nu fylliga, man skulle kunna kalla dem feta, men man kallar dem vackra. Jag såg hur de börjar byta färg från vrålande grönt till något bleknande gulaktigt. Hur några träd redan är nakna, skelett, hur de har tappat all sin fyllighet och hur alla andra träd snart kommer att göra detsamma. Som människor. De vackra fylliga människorna blir tunna skelett, och någonstans ändrades det så man ej blev fyllig och vacker igen. Man blev ett vackert skelett. Så vad är då vackert? I åskådarens ögon? Nej, det är desamma för strömmen fortsätter och det är omöjligt att gå emot den. Jag kramade om min häst när jag red för jag höll på att förfrysa alla mina lemmar. Han stannade och solen lyste på oss. Då blev det sommar igen och gränsen mellan verklighet och dröm blev omöjlig att urskilja. Jag hörde att det var något vatten i närheten av oss och slog upp ögonen för att se vad det var. Men allt jag såg var vissnande blommor och gult gräs. Det luktade kallt, men runt omkring klippte människor gräsmattor, kanske även de i en illusion att sommaren är på väg tillbaka. Men det är den inte, för fåglarna som skriker som om det är det sista de ska göra här i livet är inte på väg tillbaka, de är på väg bort.
Jag erkänner, jag har inte överdrivet mycket att sysselsätta mig med. Men jag måste påpeka att The Application är något man skulle kunna namnge som bra.
Bang bang you're dead.
Jag kan lova att jag och Angelina kommer att ha det betydligt trevligare ikväll än någon som jag for a fact vet kommer att bli förgiftad och dö om denne inte bättrar sig (jag är inte den enda som kollat vad som finns på marknaden).
Rätt åt dig.
I have gathered all my feelings in a bottle in my eye, and now it's time to release them.
Vem hänger på och skriker någonstans ?
Hey Charlie go to hell.
Jag har en viss bekant som nu är död för mig.
Jag tror att de flesta kan ta sig en vild gissning, kanske bara tänka vem den själv hatar och anta att jag känner likadant för denne. Mitt tålamod ligger på gränsen till total kollaps och jag är förvånad att mina knytnävar inte mött denne någons ansikte far för hårt. Men det har de gjort en miljon gånger i mitt huvud, verkligeheten kan jag bara skratta åt för det är så patetiskt. Jag kan inte ens se någon ände på min ilska just nu. Den bara växer och växer, expanderar, precis som universum, eller som en muffin, och fortsätter den att svälla kommer reaktionen bli den samme som på muffinsen, explosion.
Aldrig mer falla ner, aldrig mer.
Jag tycker mighty synd om Angelina, bara så hon vet det.
Och jag längtar till på lördag, så egentligen skriker kanske morgondagen ja?
Morgondagen skriker nej.
Den här dagen har varit en med bestämdhet mindre bra dag (notera att jag skriver mindra bra och inte för jävla dålig som jag tyst kan erkänna att den var). Det började med att jag struntade i väckarklockan och försov mig sådär lagom länge så att man måste springa snabbt till bussen med platt risfishår. Därefter insåg jag att busskortet inte var någonstans att finna, jag letade febrilt på alla tänkbara busskortplatser, det vill säga överallt. Men nej, det återfanns ej innan jag hoppat av bussen framme i stan redo att möta nästa busschaufför med en lam ursäkt om strul med kort. Väl framme i skolan pekar hela SP1a bordet på mig och skrattar åt mitt "knullruffs" ? Jag vet inte vad det är för fel på dem men de är rätt bra ändå. Hur som haver så påminnde de mig om att idag var dagen då skolfotot ska förevigas. Yes, älskar att jag alltid lyckas vara så vacker på skolfotot. Jag råkade dessutom riva ner allt innehåll i mitt skåp tack vare all stress min långsamhet för med sig. Därefter matte, alltid lika kul. Sedan skolfoto där jag återigen satt ner, nejnejnej jag vill stå! Men icke, jag kan visst sjunka ihop hur mycket som helst utan att få stå. Jag ramlade nästan av pallen för jag råkade sätta mig för långt bak på porträttfotot, smått pinsamt men det överlevde jag. Lite senare under dagen tog jag och mina tyskkunniga vänner plats i språksalen och jag fick patetiskt nog höra min egen söst för "första" gången. Jag säger bara tack till alla er som spenderar tid med mig även efter att ni hört min röst. Vid skolans slut hade jag alltså synundersökning på gång (jag träffade förresten Marta och Evo och de är prima prima skinka, mmmm) och resultatet var en utskällning och inom snar framtid glasögon, någon måste hjälpa mig att hitta bågar?!
Mindre peppad på rubbet.Sov lille klumpeduns, sov nu sött.
Det är skolfotografering imorgon. Jag hånskrattar åt mig själv. Men det är bra, så länge jag skrattar med mig är det okej. Jisses amalia jag har konstiga tankar i huvudet, kan det var att jag försöker hålla mig så lugn på skolan att jag rent inte kan behärska mig längre? Det återstår att se. Eller va, det gör det väll inte alls det? Det förblir nog en fråga att klura på, men klura inte, gå och lägg dig och sov istället, det är så skönt och då kan du drömma behagliga drömmar, precis som jag.
Och jag vill bara lätt påpeka att Julias singelliv lever loppan. Så även att mitt inte gör det. Eller?Varje hårstrå på ditt huvud har jag räknat, du är värd mer än allt fåglarna samlat.
Nej nu släpper jag det, Lisa har tatt hem tapeter från jobbet för att jag ska välja vad jag ska ta till rummet, jag tror jag bestämt mig, men det kändes så jobbigt att ta kort, jag orkar inte. Vi får väll se resultatet sedan. Men nu laggar datorn tyvärr sönder. Jävla tangentbord.
Förväntar mig något av dig utan att ge något själv.
Och mamma köpte tuggummi till mig idag, jag har minsann sparat pengar idag!
Am I crying, I just can't see through all the rain.
Jag missade idag en 4 timmars sovmorgon tack så jävla mycket för att ni hörde av er?!?!!
Specialidrotten kan skjuta sig.
Nu har jag fått nog!
Det är så fint här.
Make your mind up. I'll be down, far as can be, up until then.
Jag är så peppad att jag inte kan sitta still så blir det ett nej kan jag då nöja mig med att mitt vanliga stillsamma jag är tillbaka. (Se där, positivt tänkande, jag bättrar mig!)
Häll ut havet ända bort till horisonten.
Jag vill inget säga till någon för säger man något blir det verklighet och inget som är verkligt varar för alltid men allt i fantasin finns så länge man behagar. Jag har inget som jag tänker på för jämnan men när jag tänker på något så tänker jag på det och då finns det inget som kan stoppa mig. Jag ska inte låta mig stoppas och jag står på två egna långa ben och de gör för det mesta som jag säger. Jag har ett bra liv och jag trivs bra med det. Jag har inget att klaga på och nu ska jag låta världen se mig. Jag är jag och jag tänker inget mer säga för min hjärna lämnar resten oskrivet.
Jag lämnar det negativa bakom mig och tar fram allt glatt!
Tack och lov för min fina gitarr, den är bland det bästa på denna jord!Lisa, du får en alldeles egen rubrik.
Syster Lisa har så vackert förevigat oss och du kan ej neka att vi är fagra
Spring till världens ände, sov nu, jag hoppas du springer länge.
Hur som haver så har jag spenderat denna dag klingkandes på min fina gura, främst "Vaggvisa för de flyktbenägna" och "Brännö serenad" så jag är alldeles gråtmild, en effekt som dessa låtar har på mig. Det är dock sannerligen inte min sångröst som tvingat tårkanalerna till arbete, den skulle behöva lite finjustering...
Himlar och pannkaka vad jag saknar att ha någon att pussa på.
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.
Ytlighet är en dygd.
(Och som Marta noterade var också hon med denna kväll! )
Lady lights a cigarett, puffs away, no regrets, takes a look around no regrets, no regrets.
Jag är full av regrets. Eller jag vet inte riktigt om jag är det egentligen, mitt huvud är så trött att det bara snurrar hejvilt. Jag vill verkligen bara sova och klockan är inte ens 19.00 ännu. Är det möjligt att jag redan efter tre dagar blivit utarbetad? Tror nog inte det, men jag vill verkligen bara sova.
Lunchade med Amanda-My och Julia på Dallas under mitt 3 timmars hål denna fantastiska dag. Efter idrotten som slutade strax innan 16.00 var jag så slut att jag bestämde mig för att dra mig hemåt och duscha hemma istället. Usch säger jag bara. Men det funkade, jag somnade inte i bussen trots otaliga ögonblick med rogivande rysningar från moneybrother. När jag sedan kom hem somnade jag för andra dagen i rad på golvet i mitt rum utan att ens hunnit in i duschen! Sedan blev det en oerhört lång och varm dusch men jag är lika trött ändå.
Gud i himlarna Marie-Louise, när slutar skolan?
(HAHAHA, det sorgligaste av allt är att jag nu sett ett avsnitt av "Rent hus" ! Jag får ju skärpa mig.)
I don't dare leaving the telephone.
Det känns verkligen som om jag väntar på något men jag vet inte vad, någon annan som vet? Nej jag förstod nästan det.
What's sad about love; Eventually it'll break your heart.
En liten pojke i för stora skor säger "Ah, jag ska nog lyckas!"
Jag önskar att jag skulle kunna göra så, men tyvärr inte. Jag kan ännu inte intala mig själv sådant, men jag jobbar på det. Jag har fortfarande inte funnit någon ork att socialisera mig! Den saknas, tänk om den aldrig kommer? Jag köpte idag ett "10-i-ett"- block till skolan och är överlycklig för det. Hur pluggig kan man vara, jag skulle lika gärna kunna vara naturare. Men vad gör det mig, det är nog bara positivt, det kanske är mitt sanna jag. Och egentligen, varför skulle samhälls vara mindre pluggigt än natur, jag tror att jag intalar mig själv att de konstiga illusionerna som ploppar upp i mitt huvud egentligen stämmer. Och jag skrämmer mig själv med mina fördomar, jag borde sluta se folk för dess utseende och istället bara prata med dem. Jag finner mig själv ofta funderandes på lite djupare tankar och tror då själv att jag är en relativt djup person men inser snabbt att jag är en av de mest ytliga personer i min omgivning. Jag spenderar inte lång tid i ett rum innan jag bildat en uppfattning om varje person där, jag ändrar givetvis nästan alltid uppfattning efter en tid, men drar mig ofta undan från vissa personer så länge som möjligt. Eller, nej jag vet inte, det kanske var överdrivet, jag är nog inte så väldigt mycket värre än alla andra. Men jag bryr mig nog lite för mycket om vad folk tror om mig, det kanske är därför jag drar mig undan, för att inte verka som de som jag anser "annorlunda" eller överdrivna. Det får jag allt ta och sluta upp med!
Jag drömmer om att vara älskad men när jag är det vill jag inte vara det. Kanske vill jag bara ha uppskattning. Kanske vill jag bara ha något annorlunda. Kanske vet jag redan vad jag vill ha men är för feg för att ta det. Kanske räcker då inget annat till. Kanske är det omöjligt för mig att nöja mig med något relativt. Kanske är jag då redan förlorad.
Där kände jag mig som en förvirrad själ (och återigen kan jag inte bara lämna det sådär för då oroar jag mig för att du ska bilda fel uppfattning av mig?!), men jag tror att det är befriande på något sätt att skriva ned en del av vad man tänker, då kan man släppa det och tänka på något som ger något istället, typ mat och musik och fika och kaffe.
Sen kom jag på en sak, jag förklarar bara vad jag gör, då är jag väll ändå mig själv, det kan inte bara vara för att jag är ytlig eller? Jag är nog inte så ytlig ändå, jag kanske bara är lite övertydlig och smått fjortisaktig.
Jag jobbar på det, och det är inte för att jag vill förändra mig själv, det är för att jag vill bli en bättre människa så att jag kan sprida glädje och självförtroende till resten av befolkningen och så att jag kommer till någon vacker plats när jag dör.
(Hjälp, jag kommer att bli politiker.) (och hjälp igen, kan jag inte sluta störa mig på mig själv?!)
Vi skulle stjäla allt och slänga bort det igen. Nu finns det inget värt att stjäla.
Djupa tankar åsido, jag spenderade denna kväll med Josse, Marta, Amanda-My och Johanna, även ett antal snickerskakor och scones fick hänga med. Jag och Johanna försökte oss på konsten att låta jätteglad utan att le och jag kan informera dig om att det är fullkomligt omöjligt. Då har du lärt dig något även idag.
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.
Första dagen på tre kommande år. Det är så regnigt och blött att jag inte ens kan förklara, jag skakar fortfarande av kyla. Nåja, nu är första dagen avklarad, 1035 kvar. Jag känner mig som en jävla eftersläntare, vill inte sitta själv, vill inte heller vara en börda. Men av någon anledning orkar jag inte engagera mig utan finns som bara där och är tyst.
"Jag ger upp jag orkar inte bli besviken."
Varför inte stänga av solen fort för vi lever inte länge nog för att rätta till allting dom gjort mot dig.
Det har trots allt varit en oförglömlig sommar tack vare de fantastiska bekanta jag berikats med.
Jag har snart övergått helt till vinterhumör för jag känner nästan en tår tränga i ögat... Det tror jag dock berör på all djup musik jag lyssnar på och att de 10 skolåren jag spenderat med Marta Lund nu är helt slut och aldrig mer kommer tillbaka. Jag ser dig fortfarande sitta bredvid mig i skolbänken men jag antar att tiden är inne att glömma det. Tack för åren, du vågar inte krypa ur min bekantskap Marta!
Dagen har hur som helst spenderats med henne, först en promenad till stenarna under Sundgrundsbron (fast jag vet inte om den heter så, det lät bara mest vettigt) för att sola och därefter moppetur till alba för att köpa kulglass. Och ett kyligt dopp väntar mig nu. Fantastiskt!
Ni är fantastiska hela högen och ni betyder extremt mycket! Ni är värda allt ni kan få, ta för er.
So what can I do when I'm thinking of you?
Så nu är helgen i kåge uthärdad och likaså sommarlovet, en dag kvar.
Det blev trots allt en ganska trevlig utflykt till landet-där-inget-finns med Fredrick och Erik. Eller ja, Fredrick har ju alltid haft något fel i hjärnan men han är min kusin så jag är tvungen att tycka om honom. Min hand bränns fortfarande en aning efter brännästlorna han knuffade i mig i men det känns inte så mycket längre, det är mest bara för att jag vill ha sympati.
Denna kväll blev olidligt kall så jag drog mig hemmåt mycket tidigt, ca 23-23.30 ngn gång. Jag saknar Amanda-My jättemycket har jag upptäckt för jag vill prata om döden och hon är så bra. Med henne kan man prata om allt utan att bli ledsen och få en klump i magen.
Och vi är vackra även på morgonen.
Det som är skrivet är skrivet och livet är livet.
-Du kan få vem du vill och om du vägrar tro på det så har du mig, Håkan Hellström, alla andra fantastiska vänner du har och även Obelix. Tills du insett din yttre skönhet får du väll nöja dig med oss, men jag vet vad du kan få och det vet även alla andra i din omgivning. Ta åt dig nu! Och om du inte inser det snart så kommer jag personligen att ta tag i det och det vet jag mycket väl att du inte vill.
Och nu tog jag en riktigt gammal bild bara för att jag längtar tills ikväll då jag kan ta nya!
Dom har gått för att leva sina liv och Gud vet att jag måste leva mitt.
Jag bör dock poängtera att dessa bilder inte är från Martas egna galleri, men hennes smakade 20 ggr bättre än dessa ser ut, både kaffe och bakelse.
Men du sover ju du hör ju inte på!
Då var detta klargjort.
Och nu får Håkan en bild bara för att han är allt i en.
Kom igen, vi far hem jag är klar här.
Jag måste lära mig städa på en vecka! Jag är inte redo för svartmarknaden ännu. Det är mycket jag inte är redo för har jag upptäckt, på gott och ont. Nej bara ont egentligen. Misstolka om du så behagar. Jag vill på något sätt bara att allt ska fungera utan att jag behöver ta tag i det, men jag märker mer och mer att det är omöjligt. Och mitt kaffeberoende har nu satt igång for real, snart är mina tänder bruna som bajs. Åh, pain jag vill inte att det ska vara såhär! Jag vill leva på easy street resten av livet! Tänk så skönt det skulle vara, jag ska sluta oroa mig för "framtiden" och bara gör sådant som jag själv uppskattar. Fast det kommer inte ens att fungera i 5 minuter för nu ska jag äta och pappa har gjort en äckelfiskgratäng som jag inte vill äta men gör det ändå. Jag kanske bara ska börja tänka positivt istället.
Det kommer kanske inte alltid vara vi 2, bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
Nu lovar du mig att ta det lungt på vägarna, för jag vill att ditt hjärta orkar slå länge!
(Och eftersom att min kamerastatus är på offline lånar jag denna ist.)
Jag vill känna pulsen av stan igen.
Utöver det så ska kusinen min (dvs Fredrick) följa till morfar på fredag så det kanske inte blir någon riktig skräckupplevelse trots allt. Fast vad vet jag , Fredrick och hästar har aldrig varit något vinnande koncept, vi får se hur det går.
(Och jag saknar lilleman, jävla förkylning, försvinn någon gång!!! )
När jag lika är igång kan jag ju dra upp att Håkan Hellström - "För sent för Edelweiss" och Familjen - "Det snurrar i min skalle" kom igår och lyckan är total. (Och jag vet, lite konstigt av mig att köpa familjen skivan men vad kan jag säga, jag ville ha den.) Min älgtavla har även nu fått sin inramning så den ska väll snart få sig en plats på väggen. Dessutom rensar jag ut mitt rum och det är inte mycket kvar längre. Jag ska göra om det så att det ej kommer att kännas igen, det med ny inredning och nya tapeter.
Jag har ingen ålder, jag har ingen ungdom.
Men jag säger grattis till dem ändå, här och nu och sedan på deras egna speciella dagar. De är älskade och behövda båda 2, tack för att ni existerar Marta och Angelina!
Du och jag hör hemma i ett rum med inga andra.
Att vara förkyld är typ på topp 10 värsta jag vet. Och på sommarn? Nej det är inget för mig.
Helvette vad jag vill träffa dig du andre sjuke! Jag saknar dig så grymt mkt kan du inte bara ringa så jag slipper göra det själv? Fast det skulle ifs bara vara dumt det är nog bäst så här ändå. Jag skapar mina egna problem och det är inte svårt att göra dem värre. Glöm det förresten, ring bara!
Dig håller jag jag kvar.It's getting darker and I know this time wasn't maid for us.
ÅH! Ligger hemma sjuk idag ?!! Har hostat så halsen blöder denna olycksaliga natt!
Det efter en trevlig kväll hos Josse med pyjamasfolk, Mycket trevligt. Min röst vägrade dock behålla normalt tonläge, det blev lite tonårspojke över det hela, men vad spelar det för roll? (När man ler när mobilen lyses upp av sms, kärlek till denna uppfinning, och kanske även till något/någon mer..?)
Välkommen hem älskling.
Jag vill inte gå på återträff och återträffa dig.
Sen funderar jag på att ta med mig någon och se batman tonight , skulle vara rätt nice, men vi får väll se!
Varför går jag ut, jag vill bara komma in, vill inte krypa hem igen.
Hjälp vad blek jag var i vintras, som ett spöke, hoppas att denna vinter inte gör sig lika synlig på mig... Och ja, jag pratar om vintern trots att det fortfarande är sommar men säg inte att inte du har tänkt på det?
Jag gjorde upp en eld till dig och nu brinner hela skogen.
AAAH ilskan bränner! Och egentligen vet jag inte på vad, det skulle möjligtvis bara kunna vara pms-drag men jag tvivlar. Jag insåg just att jag gjort ett inlägg och min häst. Är det seriöst det enda i mitt liv som betyder något för tillfället? Jag spenderar knappast någon tid alls med mina kära gamla vänner och det känns som om jag inte vet vad som händer omkring mig! Har jag på riktigt gått in i en hästbubbla och blivit precis som så många andra patetiska flickor med detta intresse? (Inget illa menat, det är olika från person till person men du vet mycket väl vad jag menar.)
Jag har dessutom tappat all koll på mina pengar och vet inte när jag ska fara till Stockholm, med Julia eller till Globen med mamma. Min mor har nämligen givit mig förtroende och ekonomi till en resa till Stockholm men jag får själv välja med vem och det känns som om hela världen vänt sig ut och in för det kan omöjligt vara min mamma som sagt detta. Är det möjligtvis bara en illusion i mitt huvud? Tanken är inte omöjlig, jag får fundera vidare på detta. (Fick dock min lön idag och överväger att köpa ny mobil för pengarna istället...
)
Jag känner så även att mitt glada sommarhumör kan få sig en snabb vändning, dels för att hösten närmar sig , vilket jag på något vis längtar efter, och dels för att jag tecknar! Det är sällan pennor närmar sig mina händer för att få ut något på ett blankt blad, men mitt hitintills så tomma block fylls nu , sida för sida, med bilder på bisarra ting. Jag lyssnar även på familjen för tillfället vilket är extremt ovanligt för att vara mig, men desto trevligare. Och jag längtar så efter min gitarr som så troget står hos Johanna och bara väntar på att jag ska komma och hämta honom. -Jag kommer jag lovar! 
All I see is what's in front of me, and that's you.
Jag har just insett hur oerhört mycket jag älskar Vinjett. Varje dag kommer jag hem förbannad som få för att han bara bråkar konstant men idag när jag träffade honom för första gången på nästan tre veckor kunde jag omöjligt sluta le. Han är trots otaliga missöden det bästa jag har och den som jag kan krama om precis hur mycket jag vill.
Idag när jag och min mor red ut på de öppna vidderna i den kyliga blåsten och Vinjett roade sig med att ställa sig på bakbenen och backa ned i diken förstod jag vilket helvete det kommer att bli att reda ut honom efter att min syster och mor tagit hand om honom medan jag jobbat i burvik, men det slog mig även att jag är den ende som kan fixa till honom, vilket gav mig en liten pepp.
The worst combination of addictions.
Hjälp ? Min hjärna ger mig kortslutning och jag lyssnar på musik som ej nått mitt öra på minst ett år.
It's far from okay but your'e not the only one.
There's no longer no use for me to try.
Håna mig inte, min fantasi börjar ta slut, vem vet, det kanske blir trevligt?